Nu har jag misslyckats flera gånger när jag ska skriva här...Detta samtidigt som jag inbillar mig att jag inte är ett dugg nervös.Det funkade ett tag.Klart jag är nervös!Alldeles snart ska jag bege mig ut till ett nytt jobb,arbeta för första gången på 5 månader-och det är ju egentligen ingenting mot vad så många andra "utsätter" sig för.Det blir ju faktiskt lite "dagbok" det här,och det var ju nog meningen när jag började.Lite terapi,var det inte så?Kan kanske vara bra i vissa lägen.Som måndagar när man ska börja om på nytt.

I ett anfall av att försöka vara lite social,gick jag ut igår.Ut till ett mindre sällskap som jag liksom försöker att vara en del av...men det blir nog aldrig så ändå.Är väl lite "överkänslig" kanske,men jag känner en uppriktig förtvivlan när jag på nära håll upplever hur falska människor är mot varandra.Det pratas en massa skit,helt enkelt,om varandra,för att minuten senare kindpussas o bedyra hur mycket man älskar varandra.Något liknande var det visst förra lördagen också,men då var det uppenbara lögner;om vem som rökt i det rum där vi har rökförbud."Nä,jag har då inte rökt där!"säger just den person som har gjort det.Alltså.Vuxna människor?Jag blir vid sådana tillfällen fysiskt illamående och får verkligen lägga band på mig för att inte högt och ljudligt tala om vad jag tycker.I stället brukar jag avlägsna mig ganska diskret.Gå hem,helt enkelt,eller som igår,gå till krogen och dricka någon öl.Lördagkvällar hemma i ensamhet är inte så sköna,eftersom TV-utbudet är så skralt.Annars är jag nog mycket en hemma-människa.Har en vuxen son som bor hemma,så helt ensam är jag ju förvisso inte.Nåväl.Jag måste försöka att få fart på mitt sociala liv.Har blivit väldigt osocial under den här långa sjukskrivningen.Och i morgon är det ju äntligen måndag!Skitläskigt egentligen,men det blir nog bra.Det måste man tro.I kväll är det dessutom "Solsidan" att slappa till.Inte ens de verkar lika falska som de jag umgicks med igår.Fy...Nja,det blir nog inga fler lördagkvällar i det sällskapet.Jag blir ju bara ledsen.

Hej,hej,hemskt mycket hej.Jag känner mig verkligen som "Bambi på hal is"...men det ska gå.Är ovan vid datorer också,osäker på vad jag vill,osäker på vad detta leder till.En feg typ?Njae,egentligen är jag ju inte det.Jag är snart 55år,kvinna,mamma,änka.Mitt i natten är det också,men jag kan inte sova,så...Att jag kallar mig "enbuske"...beror bl.a på att en gammal god vän brukar säga det;att jag är av segt virke och aldrig går helt av,med tanke på de olika turer man har gått igenom i min ålder.Är nog i grund o botten en rätt snäll människa,men kan också bli väldigt arg om det behövs.Ljuger aldrig och kan därför vara plågsamt ärlig.Har uppfostrat barnen till att "i vår familj skäms vi inte",vilket jag har fått "äta upp" några gånger.Det är ju så det ska vara.Den här bloggen ska jag använda som nån slags "terapi" blandad med åsikter om stort o smått.Jag har varit sjukskriven "gått-in-i-väggen-syndrom"i 5 månader o ska börja jobba på måndag.Därav sömnlösheten.Jag ska dessutom börja på ett jobb där jag inte varit förut.Har arbetat mestadels på restaurant/cafe o sånt,men nu är min rygg så utsliten att jag måste byta område.Har även jobbat med missbrukare o suttit i kyrkoråd,jobbat med trädgårdsarbete m.m.Nu ska jag plocka varor i butik efter inköpslista till pensionärer.Det känns rätt meningsfullt,men kanske inte riktigt vad jag vill ägna de sista 10 åren till...Eftersom jag inte har någon direkt utbildning att falla tillbaka på så är det ju lite svårt att få jobb i dessa tider,men kanske försynen hittar rätt till mig så småningom.Huvudsaken just nu är att få avbryta min långa sjukskrivning och komma ut bland folk igen.Man isolerar sig fort när man går hemma,i alla fall jag.Läkaren såg gärna att jag är hemma t.o.m.31/3, men jag har tjatat mig ut.Visst behövde jag verkligen några månader i avskildhet,men jag är redo nu.Hoppas jag.Alla som har stött på att "gå in i väggen"förstår nog vad jag menar;det är så hemskt att man verkligen inte önskar att hamna där igen.För egen del var detta andra gången under 1 år.Lite väl häftigt.Man kan bli mörkrädd för mindre.Jaha.Så var det som om det tog stopp i flödet...Har dessutom en envis huvudvärk,så ett nytt försök att sova kanske är bra.Åh,synd att det inte är måndag redan i morgon!Jag ser så mycket fram mot att sätta i gång,samtidigt som jag är nervös.Nya,okända människor.Kan bara hoppas att de tycker om mig o att jag tycker om dem.Arbetet i sig ska jag nog klara med bravur-det tvivlar jag inte på.Och nu har jag varit här:på Bloggplatsen.Ett stort steg!Jag registrerade mig för någon vecka sen,men har inte "vågat".Nu har jag vågat!Tro inte att man blir "tuffare" med åren...inte jag i alla fall.Vågade betydligt mycket mer när jag var yngre,även om jag för den skull inte vill kalla mig gammal...Natti,natti,då.